hur kommer det sig att man känner sig så bortglömd ibland? ibland känns det som min röst och vilja inte hörs.. allt handlar bara om alla andra.. att andra ska må bra och ha det bra.. ofta så sätter jag andra framför mig själv.. varför gör jag så mot mig själv? visst är det bra att bry sig om andra, det ska man göra.. men när ska jag börja lyssna på min kropp.. är ett vandrande nervvrak..
finns så mycket jag vill göra men inte vågar till exempel.. varför gör man såhär mot sig själv..?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar