en viss herre låter pillen styra hans liv.. stoooor suck! trodde allt var över men nej, nu är de tillbaka på ruta ett!
det är inte mitt liv eller mitt förhållande, men när man ser någon som man tycker mycket om så bryr man sig. man ser så stora skillnader när han är singel eller pojkvän..
när han är pojkvän så är han gnällig, tom i blicken, velig och det ser ut som slutet är nära.. han är jättekonstig.. jag gillar honom inte så!
när han är singel så är han glad, han kan skojja och retas, han har humor och bangar inte för nått.. även om idén till att åka till stockholm klockan halv tolv på natten så bangar han inte.. det lyser liv i hans ögon och han är helt underbar.. märkte bara stor skillnad idag när han pratat med H så blev han genast sitt gamla jag, tråkig och sur! varför gör han så mot sig själv?
jag hade hoppats att han skulle förstå hur bra han mådde och att han hade fått tillräckligt med "stryk" men tydligen inte.. blir så lessen när jag tänker på det! en dag som du är själv och då faller du tillbaka? känns som man behöver ha dig i ett koppel..
men som sagt är det inte mitt liv men jag tycker så mycket om dig för att inte bry mig! vill bara att du ska må bra, fattar du inte det?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar