avundsjuk eller arg?

dagarna går och man börjar vänja sig mer och mer vid påsen. men det är fotfarande lite jobbigt... men som jag sa igår så är varje dag en fest!

angående fest...
R fyller tydligen 25 i helgen och då blir det fest! först blir de tydligen mat på Oliwer och sen bär det troligtvis vidare till VSC festen på bmb.. jag skulle verkligen vilja gå, känner mig pigg, glad och inge ont i magen. men känner mig inte riktigt säker med påsen än. inte för att den syns, det struntar jag i och sätter man på ett extra påster så kan det inte läcka.. men det är det att den fortfarande låter ibland, inte alls lika mycke som förrut men ibland gör den verkligen ifrån sig ett fisande ljud, även om jag kan skratta lite åt det hemma runt familjen så känner inte jag den tryggheten bland kompisar.. så länge den låter stannar jag hemma.. även om det skulle riktigt kul att komma ut på fest första gången på ett år..

har lite blandande känslor inför den festen. självklart ska andreas gå, varför ska han inte fira sin vän som fyller 25? han skulle inte ens få stanna hemma och han ens så ville.
det som är jobbigt är han inte varit ute och festat på länge och de få gånger han har varit ute på krogen under förra året (2-3gånger) så han kommit hem aspackad. det är inte det som är problemet att han kommer hem full, det ska man göra ibland när man är 23!!
jag vet inte vad jag är rädd för igentligen. sista rädslan är att han skulle göra nått dumt med någon annan tjej.. så dum är han inte, så mycket litar jag på honom.

vet bara hur det var när vi träffades, han var en galet social kille som alltid festade och var med sina kompisar. ser bilder i huvudet hur kul han hade när vi festade. hans glädje och lyckan i hans ögon (svårt att beskriva, men jag fattar iaf vad jag menar!) dansade och pratade med alla, skrattade och fånade sig. nu är det inte så längre. vi festar inte längre varje helg, träffar vänner flera gånger i veckan.. vi är mest hemma och tittar på tv, myser och leker med hunden nu. det är inte ens närheten av hans gamla liv.. det han tyckte om att göra, umgås med vänner!

jag tror att lite rädsla är att han kommer komma ihåg hur kul det var att festa med vänner ist för att sitta hemma.. är det en känsla att bli lämnad hemma varje helg och vissa kvällar för att det faktiskt är roligare att vara ute än att sitta hemma en torsdag och titta på Criminal minds?

jag vet exakt hur jag känner med det är svårt att förklara... samtidigt tror jag att jag inte har en aning om hur jag känner. jag har så mycket känslor för många olika saker nu så det kan vara så att man blandar ihop allt till en enda stor känslomässig gryta..

det kanske bara är en känsla av avundsjuka?!! jag är avundsjuk på andreas att han faktiskt kan gå ut på krogen eller träffa vänner en kväll utan att det ska bli ett stressmoment som det är för mig just nu. kan det vara så enkelt att jag bara är avundsjuk? avundsjuk på min egen sambo att han kan röra sig fritt och göra vad han vill utan att oroa sig för magen? är det riktigt riktigt????

alltid när andreas ska ut och göra nått och han tror att jag blir arg för att han ska ut.. men det då är avundsjuka istället! varför har jag inte förstått det tidigare? eller blir jag arg för att han ska ut och jag måste vara hemma? vem vet när inte ens jag vet..



tanken var att det skulle bli ett kort inlägg med tanke på att ett par inlägg tidigare har varit kortare noveller.. men som sagt är det mycket känslor just nu som ska ut och då blir det långa snurriga inlägg.. jag hoppas att jag skrivit nått vettigt och inte snurrat för mycket..