bajsblogg.

ny dag och nya känslor! känner mig inte alls lika arg, ledsen och besviken idag. känner att nu är det som det är och jag kan inte göra nått åt det! antligen så är jag hemma och arg och ledsen. eller så gör jag saker och försöker vara glad! jag har en påse på magen som jag bajsar i?? so what? jag delar inte alla bajsbakterier med andra som ni andra gör på en toalett!!! hahahha

träffade en nattsköterska, N på 6an. hon var ung och jättetrevlig. vi satt på nätterna och pratade om allt, killar, hundar, livet, stomi och allt som två kompisar kan prata om. hon sa en sak angående påsen.. nu kommer man märka vilka som är ens riktiga vänner. de som finns här nu för mig fast jag har påsen. de som inte blir äcklade och tycker att det är jobbigt. sen tror jag att det är mycket jag som gör det till det blir. ser jag posetivt på det så tror jag andra också kommer att göra det.

det finns ca 20 000 i sverige som lever med stomi hela tiden. de har vänner, reser i världen, jobbar och lever ett normalt liv! nu är jag en av dem och då ska jag också leva som de! jag är inte annorlunda för att jag inte går på toa som alla andra. jag är fortfarande samma emilie som har bara en liten assocear på min kropp :) men det är jag fortfarande!!

låg och pratade med andreas igår. ville verkligen veta vad han tycker och känner på riktigt. när man har pratat med honom om vår situation så säger han alltid att det är bra och ingen fara. men nu när jag har varit så självisk länge så ville jag ta tid och verkligen veta vad han känner. för det kan inte vara bra, för det är det inte. Första gången på ett år sa han vad han tycke på riktigt. de var verkligen skönt att höra och jag tror att han tyckte att det var skönt att få säga vad han känner och inte stänga in sina känslor för att inte tynga ner mig mer. han tänker för mycket på mig! men nu har vi båda lättat våra hjärtan och det känns riktigt skönt!! LOVE

det var mycke tack vare andreas igår som jag har bytt inställning nu. fick frispel igår, lyssnade på sorlig musik (jag erkänner älskling, det var inte radion), grät hysteriskt och tyckte fruktansvärt synd om mig själv!! andreas ringde mitt i allt och jag svalde det mesta av gråten och svarade.. efter en stund kunde jag inte hålla ihop och grät galet i telefonen. andreas flippar och skäller ut mig:

men sluta sitta hemma och tyck synd om dig själv. det kommer ju inte direkt att hjälpa.. och lyssna på den musiken gör ju saken inte bättre hellre. jag är så trött på att du tycker så synd om dig själv hela tiden, RYCK UPP DIG!!!

jag blev mer arg och ledsen att han sa så men fan vad bra det var att höra. för det han sa stämmer.. det blir inte lättare av att sitta hemma och tycka synd om mig själv. det är inte synd om mig. jag håller på att bli frisk och jag klagar? jag borde ha fest och fira att jag är ett steg mot att bli frisk!! han bad om ursäkt på kvällen att han flippa i telefonen men tack igentligen. jag behövde en spark i baken så jag rycker upp mig!

ska försöka ha den här posetiva inställningen i fortsättning, kommer säkert få nån svacka men det tänker jag tillåta mig själv! men från och med idag så är varje dag en fest mot ett tillfrisknande!